Helt otroligt att det gått ett år sedan jag satt här hemma och undrade om jag hade värkar eller inte? Hade ju aldrig haft det förut så jag visste inte hur det kändes... Pratade med min vän Camilla som sa; Du känner när det är värkar! Hm... Var det värkar?

Allt började på morgonen. Jag vaknade, ställde mig upp och kände att det rann till lite vatten och eftersom jag aldrig fått höra av barnmorskan på mvc att bebisen var fixerad så åkte vi in till danderyd.
Efter många undersökningar mm så sa de till sist att det var fostervatten och att hon var fixerad jättelångt ner. Så det var bara att gå hem och vänta på värkar eller komma tillbaka om 48 timmar och bli igångsatt. Läskigt, nu började resan!

Egentligen ville jag gå på en föreläsning just på danderyd om att föda barn hos de den eftermiddagen. Men vi valde att åka hem och äta pizza. Efter det gick Linus upp till sina föräldrar och jag tog en tupplur på soffan.
Sen när jag vaknade, då kände jag att jag hade som mensvärk. Det var då jag inte visste om jag hade värkar eller inte... Kvällen gick och jag och Linus gick och la oss, Linus som inte var trött satt på sängen med datorn i knät och spelade poker. Jag försökte sova men varje kvart precis när jag höll på att somna så fick jag ont i magen. Efter tolvtiden kom dessa smärtor oftre, jag märkte hur jag andades högt och sakta och vek mig för att det gjorde ont, jo det här måste vara värkar?

Jag visste ju att det bara är att hantera dessa första värkar hemma utan att åka in. Så jag låg där i sängen och vred och vände på mig. Och andades djupt! Jag gick upp och tog en varm dusch (eftersom vattnet gått fick jag inte bada) jag tog några alvedon och tvingade Linus att laga pasta och makaroner för jag behöver kolhydrater om jag ska hålla på och föda barn i massa timmar! Haha, jag fick i mig några skedar makaroner och tvingade Linus att vakna eftersom vi skulle vara vakna massa timmar.

Vid halv tre kräktes jag och hade värkar med ca sex minuters mellanrum, då ringde jag in till danderyd och berätta läget. Som svar fick jag ta alvedon, duscha varmt, massera och vänta tills värkarna kommer med ca tre minuters mellanrum. Jag hade ju redan gjort allt men inget hjälpte.

När vi la på så började vi klocka ordentligt. Då kom de redan varje fjärde minut ungefär. Jag hade en smärta som strålade ut i ryggen, när jag tog varmt på den gjorde det bara ännu ondare men att låta det vara gick ju inte heller. Jag satt på sängen och Linus bakom mig och masserade längst ner på ryggen. Allt gjorde så ont! Jag kräktes igen och sen ringde jag igen och sa att jag ville komma in. De sa att vi fick komma så att de kunde undersöka och se om vi fick vara kvar eller bli hemskickade.

Jag sa hejdå till min älskade mage och vi åkte in, jag sa nog inget på hela vägen dit, bara andades djupt och lugnt, Linus hade panik för att en lastbil körde så sakta framför oss, annars sa han nog inte heller nåt.

När vi kom dit var huvudentren stängd och jag fick ringa för vi hade ingen aning om vart vi skulle. Vi fick gå tillbaka till bilen men jag fick stanna upp med jämna mellanrum eftersom jag hade jobbiga värkar. Tillsist hittade vi, kl var nu halv sex på morgonen och jag fick bli undersökt i ett rum vi fick komma in till.
Jag var öppen fem centimeter.

Jag fick en sån där ctg kopplat för att höra bebisens hjärtljud och fick andas lustgas mellan värkarna. Jag vet inte om jag tyckte att det hjälpte just då... Det gjorde säkert det men jag hade ju fortfarande så ont!!
Jaha vad händer nu då? Ska vi åka hem och vänta mer? Ska jag till nåt annat rum? Ska jag föda barn? Jag fattade inte riktigt vad jag skulle göra...