sen igår har Millie nästan vägrat att sova. Inatt höll hon på ett tag och idag har det varit en kamp att få henne att somna. Hon är trött men när man lägger henne ner så stretar hon emot, hon ställer sig på alla fyra, skriker hysteriskt och vägrar att lägga sig ner och bara slappna av. Jag har lyckats två gånger idag men det är en fight och jag hatar det. Jag skriker och gråter inombords för det finns inget värre när hon skriker sådär. Jag blir arg på henne sammtidigt som jag blir så ledsen. Allt blir bara skitjobbig. Jag vet inte vad det beror på heller. Om det är för att hon mår lite dåligt, eller en fas, separationsångest, ja jag vet inte, men jag lider och hoppas att hon snart ska sluta.

Idag har hon mått bättre tror jag. Hon har nog inte haft feber men hon är snorig och hostig. Även fast hon inte har velat sova har hon ändå varit ganska pigg.

På eftermiddagen com Cami hit och hälsade på och umgicks och så var även farmor här och lekte på kvällen.
Nu har vi precis bråkat klart med Millie och hon har somnat efter mycket skrik.

När solen sken in så försökte hon ta den mot soffan :)