Dessa dagar fortsätter som vanligt. Millie blir fortfarande jätteledsen när jag lämnar henne men på något sätt accepterar hon det för hon håller inte fast mig utan kramar och grinar hos sin fröken istället. Sen går det bra om dagarna tills hon ser mig på eftermiddagen ute ibland och då ska hon bara sitta i mitt knä och gnälla. Det är väldigt jobbigt för då känner jag att jag inte kan göra mitt jobb 100%. Åh vad jag önskar att hon snart ska vänja sig.

Sen har vi en jobbig period nu. Sen hon började förkolan känns det som om hon nästan gnäller konstant. Grinar och gnäller och vill bara ha nappen.
Hon är som en ny unge. En rädd, försiktig, osäker och gnällig unge. Inte gamla glada, orädda, nyfikna Millie. Och det förstår jag ju, allt är ju nytt och det måste vara jättejobbigt att bli lämnad sådär men jag önskar ju att hon snabbt ska bli tryggare på förskolan och gladare här hemma för vi är så trötta på allt gnäll här hemma. Det tar så mycket på krafterna och man blir så ledsen över att att hon nästan aldrig är glad i mer än fem minuter i sträck.

Gullunge påväg till cykeln för att åka till förskolan och sen i hissen på väg hem från förskolan :)
Idag har vi iallafall haft en ganska bra dag. För vi kom hem, åt middag på en gång och gick ut på en gång. Vi träffade farmor och gick till centrum. Gick ute massor (när hon inte vill bli buren för vagnen vägrar hon också) och så avslutade vi med en fika hos farmor och farfar innan det var dags att sova.