Vi har precis nattat Millie och den tredjegången med buff på rumpan och nästan inget gråt, alltså inget hystergråtskrik utan bara jagvillintesovagnäll. Ååååh hoppas att det ska gå såhär fort för henne att vänja sig vid det. Jag får sånna skuldkänslor annars, när hon vaknade idag efer varje vila var jag rädd för att hon skulle titta på mig och bli ledsen eller vara arg på mig bara för det jag utsatt henne för. Men det verkar gå bra, åh vad jag hoppas att det ska gå bra! Idag var vi på öppna förskolans sångsamling, här ligger hon under "sjön" bredvid Lias. Sen gjorde hon sitt första konstverk :)