Idag har jag bestämt mig för att jag ska sluta vagga Millie till söms. Ibland lyckas hon ju somna själv men oftast skriker hon tills vi tar upp henne så hon får vaggas i famnen. Imorse när hon skulle sova så försökte jag först som vanligt att bara lägga henne och hålla lite på magen för att hon inte skulle rulla runt. Men det gör hon ändå och sätter sig flera gånger tills hon bara ligger eller sitter där och skriker. Då försökte jag mig på en ny metod för mig. Lägga henne på magen och buffa på rumpan. Hon grät hysteriskt i några minuter tills hon mest gnällde lite i sömnen och sen sov helt. Jag ska vara ärlig och säga at jag också grät. Nu vid sin lunchvila gjorde jag samma sak. Hon grät betydligt mycket kortare stund och sover gott fortfarande. Det är jättejobbigt för mitt hjärta att höra henne skrika sådär, men förhoppningsvis bara några gånger till och sen hoppas jag slippa gå runt och vagga henne tills det känns att min rygg ska gå av. Vi var ute på gården och gungade i förmiddags :)