Åter igen saknas det en liten bit av mitt hjärta. Igår var vi och lämnade mamma/mormorKaren på arlanda och fortfarande sitter hon på planet och väntar på att landa i Chile.
Jag kan inte med ord beskriva hur det känns. Dessa två veckor har varit underbara och jag är så lycklig över att få haft de. Men att behöva säga hejdå till en av personerna man älskar så oändligt är det smärtsammaste som finns.
Men tyvärr är det något jag och min familj lärt oss leva med. Att ha älskad familj på en annan kontinent och alltid undra när nästa gång kommer då man får kramas hårt igen.

Trots all sorg jag känner just nu är jag så glad och tacksam. Vi har haft det underbart på alla sätt och vis. Jag är så glad över att Millie har fått njuta fullt ut av sin mormor och det värmer i hjärtat av att se hur mycket hon älskar henne.